En sällsam ekvation
”Språket är kommunikationens omvandling till ritual”, skriver Helena Granström. ”En betoning av konceptuellt framför perceptuellt. Namngivandet som maktutövning är en återkommande bild i civiliserad mytologi. Ordet är makt, men dess makt liknar det teknologiska inflytandet: bäraren av ord utvidgar sin kontroll över det upplevda, men inskränker i detsamma sin förmåga till upplevelse.”
Ord är maktutövning, ett sätt att inskränka upplevelser. Samtidigt är de det enda verktyg vi kan tillgripa för att göra världen greppbar och vettig.
Det får mig att tänka på varför Daniel Sjölin slutade skriva, enligt egen utsago: att språket främst är ett distanseringsverktyg – men det är å andra sidan det enda vi har!
Helena Granströms essä Alltings mått får mig också att tänka på Heidegger. Och vetenskapsteoretikern Karen Barad (som vidareutvecklar Niels Bohrs epistemologi på ett nyskapande sätt). Och Bruno Latours We Have Never Been Modern.
Det är en strålande, tankeväckande skrift. Och här tar också min nya blogg sin början. I insikten att språket är mer av liturgi än transparens. Maktutövning och en inskränkning av förmågan till upplevelse.
Men ändå en början. Hur ska vi annars greppa de saker som griper tag i oss?
